Så är de två skojarna i Örebro idag och föreläser om entreprenörskap, eller nåt.
Titta på Nerikes Allehandas WebbTV om du vill höra deras kreativa förslag om hur man kan sälja Örebro.

En tjej sitter och samtalar med en tant sætet framfør mig.
Tjejen och tanten verkar kænna varandra sedan tidigare men har inte setts på længe.
Tanten frågar tjejen om hur livet ser ut nu och hur det går med utbildningen osv.
Først verkar detta vara ett helt normalt samtal om det senaste som hænt och andra uppdateringar men snart spårar det ur.
Snart blir tanten en psykolog och tjejen en patient. Vi andra i bussen ær publik och får se en psykologisk tragikfilm live i en och en halv timme.
Problem om diverse pojkvænner och svartsjukedraman hit och dit tas upp samt om hur fruktansvært mycket skitsnack som ær i hennes kompiskrets. Riktigt allvarliga problem kan jag konstatera från førsta parkett bakom de två i rampljuset.
Samtidigt kommer jag på att jag lovat ringa en drøs med bekantskaper under min buss resa men kænner att jag inte vill hænga ut mig sjælv på det dær viset. Vill inte konkurera med tjejen och tanten. Vill inte vara på deras nivå och sprida ut mina tankar infør hela busskaran.
Så førlåt mina vænner som jag skulle ringt igår. Jag ringer idag nær jag låst in mig på toaletten istællet så jag inte riskerar att folk tar del av mitt liv.

Puss o Kram

Kvarteret Dykaren har inte många likheter med Kvarteret Skatan. Livet i Kvarteret Dykaren flyter på lugnt och harmoniskt. I de nybyggda husen bor pensionärer som rastar sina små knähundar och arbetande småbarnsföräldrar som förgäves försöker hinna  familj och karriär, där bor medelålders par med sina tonårsbarn som parkerar Eu-mopederna utanför cykelgaraget så att pensionärerna förargas (varför nu de ska in i cykelgaraget?).

Om Kvarteret Dykaren skulle vara en Tv-serie så skulle avsnittet från förra lördagen vara det enda intressanta. För det var då man invigde kvarterets konstverk.

Förvecklingar

För det okulturella ögat skulle det kunna se ut som en betongklump med några rostiga järnbitar på. Bilden visar dock Förvecklingar från sin bästa sida när oktobersolens sista röda strålar dansar över konstverket och bildar ett skimmer av kaskader i rostbrunt.

      

Massa folk kom till Kvarteret Skatan och det bjöds på musik och underhållning

Førra veckan læste jag æntligen ut Ulf Lundells bok Jack.
Øver fyrahundra sidor med Times New Roman i storlek 6.
Muntrare blir man ju inte av betygen på baksidan men nu såhær i efterhand måste jag instæmma.
"- Boken ær tæmligen ointressant."
Och før førsta gången kænns detta som en faktisk ærlig och snæll sammanfattning av hela boken.
Læsværd men ointressant.

En elektriker på ett företag som också har kontor här har nu i dagarna kommit hem från en långresa i Kina. Han är helt betagen. Imorse visade han mig en bild på Kinesiska Muren med orden: "Där har jag gått!".

Det är kanske första gången han varit längre hemifrån än campingsemester på Öland och inköpsresa till Tyskland och jag tycker det är charmigt att han har blivit så frälst av Kina och dess kultur. 
Kan inte undgå att dra paralleller till filmen Masjävlar:

"När jag var på Bali..."

Men de två gubbarna tycker jag är bra. Riktigt bra.

Jag cyklar förbi Schur Packs fabrik varje dag när jag ska till jobbet.

Detta är ett pappersindustriföretag som bland annat gör kartonger och förpackningar.

Årets julkalender är gjord på kartong från Fors, Chromocard 200 gsm, tryckt hos Schur Pack i Kumla.

Anders och Måns ska vara med i årets julkalender.

1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga.
Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult.
Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan, fick en förmildrande dom, därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.  

Citat ur körkortsbok år 1920:
De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva.

Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen, att signalen icke blir av betydelse.

Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver, än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan   utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat, är intet sällsynt.

Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.