Min R fick tjänstledigt från sin Lumpen för att komma hem och var med på begravningen idag.. Igår när han satt på pendeln från Västerhaninge (eller vad tusan det nu heter) utspelar sig följande scen:

Mamma och flicka ca 4 år kliver på tåget och slår sig ner brevid R. Flickan är av "myror i brallan"-typen och pillar och far runt.. Efter ett tag stirrar hon på R (som sitter i sin permisuniform) och viskar till Mamman. "Mamma, han är polis!" Mamman ser sig frågande runt och flickan upprepar samma mantra ett antal gånger innan mamman slutligen förstår att det är R som är den eftersökta polisen. "Du får väl fråga honom om han är polis" säger hon och flickan viskar frågan till R. Efter att ha blivid ombedd av mamman att fråga högre får hon följande svar, "nej jag är inte polis, jag är militär". Alla nöjda och glada. Inte minst R som snöat in på det här med hierarki och makt..  Förut sa han att han var mitt befäl... Vi får väl se vad framtiden har att utvisa, vem det är som för befälet här hemma egentligen.. Korpral Jönsson eller jag...