Igår återförenades ett gammalt fornet Trollhätte gäng på en fika.
Detta var trevligt och kvällen fortsatte med matlagning och film tittande.
På vägen hem till mina föräldrar som bor ute i skogen stötte jag och min snälla chaufför på mängder av grenar och träd som blåst ner pga stormen som var igår. Allt ifrån koner till bildelar låg utspridda på vägarna som man fick sicksacka emellan. Så äntligen när jag sagt tack för skjussen och ska gå till ytterdörren tänker jag att nu kan det omöjligt finnas något förhinder att stöta på.
Så jag fumlar upp för yttertrappan i mörkret och känner att jag trampar på något. Första tanken är att jag trampat på kattens tass, men den lät ju inget. Borde den inte ha reagerat på att hans tass blev bruten eller liknande?
Så jag slänger mig på lampknappen för ytterlampan och får se vad som ligger på trappan.
En död hare.
Panik. Skriker och får för mig att jag måste in i huset och låsa om mig. Väl inne lugnar jag ner mig och väcker min päron. När vi öppnar dörren igen sitter våran lilla katt och ser jävligt nöjd och stolt ut. hm.. Pappa får gå och gräva ner den. Och sedan kunde jag sova lugnt.