Jag vaknar efter att ha sovit i minst 8 timmar (detta trots att klockan är 06.00, b insisterade på att vi skulle lägga oss tidigt kvällen innan eftersom han skulle börja på ett nytt jobb dagen till ära). Jag hade kvällen innan märkt att han hade haft svårt att somna och då gjort en avslappningsövning med honom (vilket resulterade i att jag somnade som ett barn efter 2 minuter). -Har du sovit gott? frågar jag, men får till svar att -Nej, jag hade jättesvårt att somna och vakande massor och det kändes som jag hade feber. -Men varför väckte du inte mig? Frågar jag då.  -Nej varför skulle jag göra det, vad skulle du ha gjort? - JO, jag skulle ha hållt om dig och sagt att allt skulle bli bra...

Visst är jag snäll :) Men Big är ju så tuff och manlig, vet ni vad han svarade? -Ja men det visste jag ju redan..

Haha, tur att det är tanken som räknas!

ps. till Emma och Aina, nu får ni ta er i kragen!! ds.