När jag gick i Vadstena så hade jag en klasskompis, Anders Holmer. Han har lärt mig en sak om livet. Det löser sig alltid, på nått sätt.. Det var liksom hans slogan, det löser sig. Och så har jag försökt tänka sedan dess, det fungerar faktiskt för det mesta. På något sätt så lyckas man alltid trassla ut sig. Så blev det även denna gången. Jag har Panik letat lägenhet i en evighet och kanske hoppats på ett nytt andrahandskontrakt, men så blev det inte!