Detta inlägg tillägnar jag mina två kära vänner och bloggkollegor.

Tjejer,
när stormen viner som mest om öronen,
när du tycks ha tappat kontrollen över skutan
när du är ur kurs, inte kan läsa sjökortet och varken vet vad som babord eller stybord
när du inte ens vet vilken som är resans slutdestination,
till och med när du verkar som förlist, ensam på en öde ö

DÅ finns Stadstrion där,
som en livboj att klamra sig fast vid,
en flythjälp tills du fått fast mark under fötterna och tills vinden återigen fyller seglen,
och innan du vet ordet av så klyver fören vattnet som den skarpaste knivsägg
när du med en hejdundrans fart lägger sjömil efter sjömil bakom dig
och det vita skummet yr, vinden leker i håret och det salta havsstänket glittrar i luften.
Då du skrattar och tänker: detta är livet!