Det är något visst..

Till min älskade vän E

Det är någonting visst med en del människor. Det är bara så. De har det där lilla extra, den där X faktorn, de är inte grå. Men den typen av människor finns inte bara i ett av facken i vår sociala sfär, de finns överallt. Ibland kan till och med människor som man inte såg det hos från början visa upp denna egenskap när man lär känna dem, men endel har den också från första början. Precis som du vet jag att man inte ens behöver träffa några av dem för att upptäcka det. Kanske är det karisman vi pratar om eller någonting helt annat som man inte kan sätta ord på. Men på väg hem ikväll så kom jag och tänka på dessa människor som finns i ett av facken i vår sociala sfär. Jag tror du vet vilka jag menar..

 

Jag har kommit fram till en sak, allting handlar egentligen om val här i livet. Vilken väg man väljer att gå, vilken talang man väljer att satsa på. För vad man kanske inte alltid tänker på är att så fort man gör ett val så finns det en eller flera saker som man väljer bort. Bredvid den vägen vi alla har gått i livet finns det flera andra som aldrig någon vandrat på. En del väljer sin väg tidigt i livet, kanske till och med för tidigt. Speciellt den ovan nämnda skaran av människor. För när man väl har valt Den vägen, så är det otroligt svårt att byta i ett senare skede. Kanske bör man sondera terrängen en aningen innan man väljer livsbana. Det kan låta hårt, men Den banan är extra tuff. De har ett stort motstånd i samhället och får en stämpel som kanske inte alltid är så positiv. Talangen som  framhävs har ett kort bäst-före datum och är inte vidare utvecklingsbar.Tänk vad många olika talanger man har, är ju väldigt viktigt att man framhäver rätt. Tänk på Robert Wells, låt säga att han är jätteduktig på att tapetsera. Tänk om han hade valt att satsa på den talangen i stället..  Jag tänker absolut inte sticka under stolen med att när dem som vi talar om peakar så är det förmodligen alldeles, alldeles underbart. Men tänk att Peaka livet när man är mellan 20 och 25, skulle inte livet kännas jäkligt tråkigt när man är runt 33 då? Och ännu värre när man är runt 40, vissa säger ju till och med att livet börjar vid 40! 

 

Jag såg ju bilderna på dig, och du vet att min åsikt är att om vi skulle ha velat så hade vi med kunnat vandrat den vägen. Jag står verkligen kvar vid den åsikten efter bilderna. Då tänker jag på allt som hände i stället, tänk om du hade missat allt det för att du valde Den vägen. Vissa säger att det finns en mening i allt som sker och jag tror nog att det stämmer.  Till exempel så tror jag att det var meningen att jag skulle träffa dig. För det har visat sig att vi kan lära oss mycket av varandra och att vi kanske har mer gemensamt än vad vi först trodde. Som nu, jag ska berätta för dig att du ska vara glad för den vägen som du har valt i ditt liv, för den vägen kommer att vara bra för din talang, den kommer att utveckla dig som person och göra dig framgångsrik.  

 

Till sist måste jag bara få säga att jag inte kan låta bli att fundera över varför i hela friden vi är så fascinerade av människor vars talang är den som dessa människor har..

 

E, kom ihåg det här, Lycka är en resa, inte en destination. Så ta vara på resan och vägen...

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0