Jag anser inte att jag är en känslig person. Visst visar jag känslor men jag gråter inte särskilt ofta. Helst inte inför andra människor.
Men ibland blir jag rörd. Det kan vara en film, en bok, en låt, ett TV-program.
Härmed ska jag göra ett erkännande, iförrgår grät jag när jag tittade på Extreme homemakover.

Det är ett så amerikanskt, överdriver och delvis löjligt program. Men ändå, när vuxna karlar, typ ensamstående pappor gråter av lycka och tacksamhet. Ja då blir jag rörd. Det är något speciellt med män som gråter...