En tjej sitter och samtalar med en tant sætet framfør mig.
Tjejen och tanten verkar kænna varandra sedan tidigare men har inte setts på længe.
Tanten frågar tjejen om hur livet ser ut nu och hur det går med utbildningen osv.
Først verkar detta vara ett helt normalt samtal om det senaste som hænt och andra uppdateringar men snart spårar det ur.
Snart blir tanten en psykolog och tjejen en patient. Vi andra i bussen ær publik och får se en psykologisk tragikfilm live i en och en halv timme.
Problem om diverse pojkvænner och svartsjukedraman hit och dit tas upp samt om hur fruktansvært mycket skitsnack som ær i hennes kompiskrets. Riktigt allvarliga problem kan jag konstatera från førsta parkett bakom de två i rampljuset.
Samtidigt kommer jag på att jag lovat ringa en drøs med bekantskaper under min buss resa men kænner att jag inte vill hænga ut mig sjælv på det dær viset. Vill inte konkurera med tjejen och tanten. Vill inte vara på deras nivå och sprida ut mina tankar infør hela busskaran.
Så førlåt mina vænner som jag skulle ringt igår. Jag ringer idag nær jag låst in mig på toaletten istællet så jag inte riskerar att folk tar del av mitt liv.

Puss o Kram