Idag vid 11 snåret stod jag ute i solen och väntade på farmor som skulle komma och hämta mig för färd mot Laxå. När jag står där med vinden i håret kommer en man förbi på cykel i sakta fart, han var runt 75 bast.. Följande konversation uppstår..

Mannen: Hej
Ida: Hejsan
Mannen cyklar en bit bort för att sedan stanna till: Vill du följa med på bio någon kväll?
Ida, chockad men ändå snabb i svaret: Nej tack, det är bra ändå..
Mannen, fortfarande glad i hågen: Nehe, okej. Hejdå!

Haha, slutar aldrig att förundras.. Tydligen har man inte tappat dragningskraften än då!